Vår fina stockholmsskildrare och grafiker Hasse Lindroth har gått ur tiden.
På Grafiska sällskapets galleri brukade han titta in om tisdagarna och förgylla tillvaron med ett samtal eller en historia. Han hade det där lågmälda vänliga sättet och verkade se och bry sig om dem han mötte.
I Mosebackes grafiverkstad stötte man ofta på honom i färd att göra nya tryck eller förbättra gamla.
Vi var flera som inspirerades av hans exakthet i sina torrnålsgravyrer och dess häftiga svärta. Han dokumenterade Stockholm och oftast Södermalm med en personlig laddning.
Hasse var både målare och tecknare. Kanske var det därför han lyckades så starkt att få bilderna att hänga samman i sina gravyrer .
Så sent som 2021 tilldelades han Grafiska sällskapets stora stipendium.
Det finns två böcker skrivna om honom, ”Stockholm nyligen” med Rolf Broberg som idégivare och redaktör, och nyligen gav Per Cornell ut ”Stockholm i ljus och svärta”.
I ”Spår”, en dokumentärfilm om honom, tar han oss med till Gotland och Paris.
På 80-talet startade han även det lilla galleriet med det stora namnet, Nationalgalleriet, på Skomakargatan 3 i Gamla stan som han drev i 30 år tillsammans med sin Helene.
Hasse växte upp i en kulturfamilj på Tjärhovsgatan på Söder i Stockholm, alldeles nära brandstationen och Katarina kyrka. Ivar Lo skrev i förordet till ”Stockholm nyligen”: ”I denna familj umgicks X:et och en del andra målare och intressant folk och där kom jag av en händelse att vistas ibland till vardags och alltid vid de obligatoriska julfesterna.”
Många år var han lärare i grafik på Grundskolan för konstnärlig utbildning, Grundis.
Hasse Lindroth blev 83 år. Hans närmaste är Helene, döttrarna Niki och Tite med familjer samt sonen Pelle från ett tidigare äktenskap.
Text hämtad i flera delar från Rolf Brobergs artikel i DN 12 maj 2022
2022-05-17 Anne-Lie Larsson Ljung