Hej, ni ställer ut på Grafik i väst nu, berätta lite om er utställning.
Vi är tre avgångselever från Göteborgs Konstskolas grafiklinje, Ann, Johanna och William, som ställer ut tillsammans. Trots att vi har olika konstnärliga uttryck, har vi tillsammans skapat en enhetlig utställning som vi kallar ”Tillkännagivelse”. Vi ställer ut separata verk, bortsett från en gemensam portfolio, där var och en av oss bidragit med varsitt grafiskt blad.
Vad ser man?
Ann: Mitt huvudverk i den här utställningen är ett projekt om fenomenet morgellons sjukdom. Verket består av en artist book placerad i en monter, samt etsningar och texter på väggen ovanför den.
Förutom det verket visar jag några collografier, samt ytterligare en handtryckt artist book.
Ann Lund: Morgellons
Johanna: Jag ställer ut två litografiserier, ett enskilt litografitryck och en etsning.
Serien ”Det blir nog bra ska du se” föreställer ett kollage av alptoppar; uppbrutna stängsel; och en anatomisk illustration av en livmoder. Formen av de uppbrutna stängslen återfinns i formen av berget och livmodern.
Serien ”A never ending patience of women” illustrerar kölappar i fyra olika motiv; ett motiv där nummerlappar är grafiskt uppradade; två motiv där en nummerlapp har slängts ute på marken; och ett motiv på ett uttråkat barn bland en hög med nummerlappar.
Johanna Strömbom: Det blir nog bra ska du se
William: En stor mängd verk, jag arbetar mest med linjer, mönster, förvrängda gubbar och texter. Mina mönster tenderar att vara väldigt små på pappret. Jag ställer även ut fyra stenskulpturer.
William Nicander: Maximin
Har du någon titel, berätta om den.
Ann: Jag kallar mitt projekt ”morgellons”, som sjukdomen. Den andra boken har titeln ”PSYKOFAUNA”.
Johanna: Serien ”Det blir nog bra ska du se” kan tolkas som ganska tung med symbolik som associerar till kamp, att bryta sig loss och ta sig upp. Titeln på verket var därför viktig för att ta ner verket på jorden. Serien ”A never ending patience of women” handlar om att rätta sig i ledet och vänta på sin tur. Kampen efter jämställdhet har pågått i århundraden och barnet symboliserar en uttråkad och otålig väntan.
William: ”Skallig skalle”, ”schablon, schablon”, ”schablon, schablon II”, ”schablon, schablon III” och ”Maximin” är några av titlarna på mina verk.
Vad för teknik, material och verktyg använder du?
Ann: ”Morgellons” består främst av en artist book, innehållande mjukgrundsetsningar och text. Allt innehåll i boken har jag sedan även tryckt på lösblad, för mer effektfull och estetisk hängning på utställningen. Boken är bunden med japansk bindning, och ligger i en inklädd box.
Johanna: De flesta verken är tryckta i offsetlitografi där jag först tecknat för hand eller digitalt och sedan överfört illustrationen till plåten. Jag ställer även ut stenlitografier där jag tecknat på stenen med kritor, samt en etsning där jag gjort en acetonöverföring från en teckning.
William: Teckning med olika typer av bläckpennor (mest dopp bläck), hårdgrundsetsning, och granitristning med vinkelslip.
Johanna Strömbom: A Never Ending Patience Of Women
Vad har du tänkt på under arbetsprocessen, och hur ser processen ut?
Ann: Till ”morgellons” har det krävts mycket research. Jag grundar verket i en kontroversiell sjukdom som folkhälsomyndigheter runt om i världen fortfarande klassar som inbillningssjuka. De drabbade vittnar dock om fruktansvärda sjukdomsförlopp, och en svår kamp mot sjukvården. För mig har det varit viktigt att visa olika sidor av verkligheten, och inte själv ”ta ställning”, utan låta verkliga människors egna upplevelser komma fram. En gemenskap i ett utanförskap är ett av mina teman.
Johanna: Jag tycker om att berätta historier och landar ofta i att göra flera verk som tillsammans bildar en serie. Ofta får jag en idé om något jag vill berätta och sen letar jag aktivt efter inspiration till det jag vill berätta.
William: Min process börjar med ett vitt papper och utvecklas med en mängd medvetna och omedvetna processer som utvecklar motivet.
Vilka är dina inspirationskällor? (i stort och smått)
Ann: Min största inspiration till det mesta jag gör finns inom naturvetenskapen och psykologin. Mänskliga beteenden, tankar, känslor och kopplingarna mellan kropp och psyke kommer aldrig sluta fascinera och inspirera mig.
Johanna: Jag inspireras ofta av humor och filmregissören Roy Andersson var en stor inspiration till serien ”Det blir nog bra ska du se”.
En av mina favoritkonstnärer är Paulo Nimer Pjota, en brasiliansk målerikonstnär som har nära till både grafik och street art. Han är en ständig inspirationskälla för mig.
William: Olika inspirationskällor, natur och kulturer bland annat
Ann Lund: Morgellons
Säg något som var svårt eller tog mycket tid att göra eller lösa.
Ann: Det svåraste med just det här projektet var som ovan nämnt att få verket att (förhoppningsvis) uppfattas på rätt sätt. Det som tog mest tid var all research och att få till de screentryckta texterna.
Johanna: Jag är väldigt noggrann med att mina verk ska framställas på det sätt som jag har föreställt mig innan jag trycker dem. Av den anledningen har jag en förmåga att trycka väldigt många provtryck och processen kan därför bli ganska lång. Specifikt är färgnyanser mycket viktiga för mig och jag provar flera olika blandningar innan jag bestämmer mig.
Säg något som var lätt och lustfyllt att göra.
Ann: Att fritt få låta verket växa fram har varit en lustfylld process. Att få göra research och försöka förstå olika fenomen.
Johanna: Det jag gillar allra mest med grafik är det tillfälle då jag lyfter upp bladet från offsetplåten, litografistenen eller kopparplåten, och får se motivet som avbildats. När det motivet blivit bra, antingen så som jag föreställt mig, eller ännu bättre, när motivet överraskar och blivit ännu bättre än jag föreställt mig, det är en alldeles speciell känsla!
William: Stenarna var lätta och belönande att göra. Vinkelslipen glider genom graniten väldigt enkelt. Jag kan rekommendera vinkelslip på grov granit, den ojämna formen på stenen gör det mer 3-dimensionellt.
WilliamNicander: flera olika titlar