Till frågan om digitala utskrifter, offset och andra tekniker i verktygslådan

Vår principiella inställning är att vilka tekniker som helst kan användas eller blandas så länge det rör sig om originalbilder och inte reproduktioner. Det tekniska produktionssättet bör redovisas öppet och utan konstigheter. »Kvalitetsutskrift« kan fungera som samlingsbegrepp för olika digitala varianter som giclée, digigrafi, pigment print osv. Men GS kan knappast tvinga konstnärer att använda det ena eller andra. Vi bör dock känna till vad som avses och kunna förklara för publiken.

En bild blir varken bättre eller sämre baserat på hur den är framställd. En oljemålning är inte konstnärligt bättre än en akvarell eller akrylmålning lika lite som en kvalitetsutskrift är sämre än en trägravyr, rent konstnärligt. Att det sedan finns stora skillnader i hantverket bakom framför allt de olika grafiska teknikerna är självklart. En mezzotint kan inte jämföras med ett utskrivet foto, men båda har sina komplikationer och krav på hantverkskunnande.

Konstnären som upphovsperson beslutar om vad hen vill använda för teknik och stå för den. Uttryckssätten skiftar mellan teknikerna och i vissa fall kan de blandas med goda resultat. Vissa uttryck lämpar sig för kvalitetsutskrift, andra inte. Att fotografera ett redan fullbordat verk typ en målning och skriva ut det rakt uppochner i ett eller hundratals ex är oseriöst och oacceptabelt. Grafiska Sällskapets galleri är inte intresserat av att visa eller sälja den typen av bilder. Annars är kvalitetsutskrifter en teknik bland andra. Tycker man som konstnär att resultatet är så pass bra att man vill signera, så är saken klar. Det är en fråga om omdöme och konstnärlig heder.

Det avgörande är att alla dessa tekniker finns i vår verktygslåda och kan användas fritt, så länge det finns grafikverkstäder och konstnärer i dessa!