Juryns motivering:
Larsmo rör sig med elegans mellan grafikerns trycksvärta och formgivarens stilistiska uttryck.
Med en blandning av humor och allvar tar han in den seriella comic-strip traditionen i grafikens och torrnålens värld, dock utan att falla in i det stereotypiska bild till bild uttrycket. Betraktaren inbjuds att fritt tolka och läsa bilddelarna i olika riktningar. I sitt bildbyggande jobbar Sebastian stort med det lilla formatet. Samtidigt som bilderna i sig är föreställande så blir helheten till en slags konceptuell abstraktion.
Med trycksvärta under naglarna balanserar Larsmo finkänsligt upp ett tillämpat formgrafiskt uttryck med fri konstgrafik.
Hej Getfotsfonden, och tack så mycket för stipendiet!
Presentation:
Jag heter Sebastian Larsmo och arbetar med teckning, djuptryck och serier.
Jag föddes i Uppsala 1989 och tog examen från Konstfack med en kandidat i grafisk design och illustration 2017. Innan dess läste jag litteratur- och idéhistoria i Uppsala. Min tanke har alltid varit att kombinera de här ämnena, mitt intresse för historia, berättande och tecknande.
Jag är väldigt intresserad av skuggor och ljusspel, något torrnålstekniken lämpar sig väldigt väl för.
Möjligheten att förändra och manipulera en annars statisk teckning vid infärgningen och tryckandet är också oerhört fascinerande.
Mina arbeten i torrnålsgravyr bottnar ofta i ett försök att återskapa något flyende. Skuggor i lövverk över Mälaren (så klassiskt att det nästan blir torftigt, men inte desto mindre visuellt intressant), en vintrig soluppgång över en transformatorstation, eller något mer abstrakt, så som i det verk jag kommer ställa ut den sjunde november, Solkatten:
När min farmor Dora (1917-2020) var väldigt gammal brukade hon återkomma till vissa minnen från sin barndom. De var plötsligt oerhört tydliga för henne. Hon berättade dem så pass ofta att bilder uppstod i mitt medvetande kring hur det måste ha sett ut. Minnet jag har valt att återskapa i Solkatten utspelar sig på en skola i Sköllersta utanför Örebro i mitten på 1920-talet. Min farmor är fascinerad av pojken som sitter framför henne och hans gyllene lockar. När en solkatt uppstår i ljuset från fönstret mot hennes bänklock, försöker hon rikta den mot hans lockiga nacke. Något hennes magister märker. Han ställer sig bakom henne och knackar henne lätt på axeln, och hon skäms.
Om teckning i många fall handlar om ett återskapande av saker man sett, så kanske serier har möjligheten att återskapa saker man visualiserar för sig själv medan man försöker förstå något.
För tillfället arbetar jag på nya torrnålsarbeten, tecknade serier i tusch och frilansande inom form och illustration.