En internationell utställning med grafiker från Mexico och Uruguay
Kuratorer Juan Cano och Claudia Anselmi
PRE-TEXTO är en utställning där grafiker från Uruguay och Mexico möter varandra men det är också en bra möjlighet för den svenska publiken att möta och lära känna grafisk konst från dessa två länder. Ett möte leder till ett annat. För kuratorn Juan Cano är sådana möten viktiga för konstnärer. Sedan 80-talet skapar han möjligheter för konstnärer att mötas och bygga broar. Sådana möten eller utbyten kan äga rum i en utställning, på skolor eller på kollektiva verkstäder. Kollektiva verkstäder är, enligt Juan Cano, ”en osynlig kraft” bakom konstnärers skapande och utveckling. En verkstad är så mycket mer än bara en plats där grafiker får använda maskinerna; på de här platserna finns det är en möjlighet till fördjupning och utbyte av teoretiska kunskaper och tekniska erfarenheter. Kollektivet är inget som begränsar konstnärer eller deras individualitet, tvärtom säger Juan Cano; vi får betrakta det som en berikning. En kollektiv verkstad kan vara en bra stimulans där artisterna får ny input på olika plan och blir inspirerade av sina kollegor.
Jag skulle även lägga till, utifrån min egen erfarenhet, att kollektivet är ett bra sätt att träffa nya människor när man har flyttat till ett annat land och behöver bygga upp ett nytt nätverk. I den här utställningen möter de deltagande konstnärerna varandra men också vi som besöker utställningen. När kuratorerna, Juan Cano och Claudia Anselmi valde konstnärer till den här utställningen utgick de från det konceptuella och tekniken. Utställningen har blivit en spännande blandning. Det är en liten utställning men mycket stark och distinkt. Det verkar som om de här konstnärerna inte är rädda för att uttala sig. Som Juan Cano beskriver: ” Grafik i Mexiko och Uruguay har varit ett kampfält där idéer överfördes och sociala skäl skakades”.
Kuratorerna hade planerat en turnerande utställning i Mexico men på grund av covid 19 blev den inställd; vi får hoppas att länderna får öppna upp igen och att dessa konstnärliga möten fortsätter att berika oss. Människor kan aldrig få nog av det. Är det inte en tröstande tanke att det alltid kommer att finnas en ny tanke, ett utbyte, en ny teknik eller en fin bild som finns kvar i våra tankar? Jag funderar fortfarande på några bilder som jag såg i utställningen: ”Var är blommorna, vem har plockat dem?” en akvatint av Bernardo Siré från Uruguay. Bilden finns i min tanker, någonstans i bakgrunden och ibland ser jag den framför mig. Likaså med Boris Viskins akvatint ”Självporträtt”. Något att fundera över, något att tänka på.
En berikning.
Emmy Dijkstra
Boris Viskin, självporträtt 
Pepe Vinoles, Erendira
