Författare ; Östersunds Kollektiva Grafikverkstad gm.
Gunnel Edvardsson, Ewa Carlsson och Åsa Jönsson
Vi är mitt i en av de soligaste veckorna i juni 2020, men medelhavsvärmen tränger inte riktigt in i grafikverkstaden i källaren på Härke konstcentrum, Frösön. Den här förmiddagen står vi, Ewa Carlsson, Åsa Jönsson och Gunnel Edvardsson, och rollar in plastskivor med färg som vi placerar i ett specialbyggt ställ, packar skåpbilen med tryckpapper, täckpapper, bockar och bordsskiva, tejp och sopkvastar.
Har vi tänkt på allt nu? Stämmer alla våra beräkningar? Blir det regn eller klarar vi oss?
HUR DET BÖRJADE: Våren 2019 fick vi i Östersunds Kollektiva Grafikverkstad en inbjudan från Ann-Margret Lindells stipendiefond att komma in med en ansökan. Fonden hade i förväg beslutat att årets stipendier skulle tillfalla grafikverkstäder runt om i landet.
Vi diskuterade vad vi skulle vilja göra och sökte bland annat med dessa ord:
”Under många år har en diskussion förts i Östersunds kommun om den skillnad på resurser som satsas på idrott och kultur. Idrotten har prioriterats och bland annat bildkonsten och bildkonstnärerna har verkat mer i skymundan, trots att det finns många aktiva konstnärer och ett stort intresse för kreativ verksamhet.
Om vi fick möjlighet och resurser skulle vi gärna vilja göra något som fäster uppmärksamheten på grafiken och de möjligheter den kan erbjuda. Vi vill helt enkelt att Östersunds Kollektiva Grafikverkstad ska göra ett rejält avtryck i kommunen.
Vi söker stipendiet i första hand för att vi skulle vilja arrangera ett gränsöverskridande grafiskt event med tryck. Vi vill visa vilka fantastiska och fantasifulla former som det grafiska uttrycket kan ta sig och att konst kan utövas även i idrottsliga sammanhang. Genom att sammanfoga konst och idrott tror vi också att ett intresse kan väckas hos en bredare publik. Om vi fick möjlighet skulle vi vilja anordna ett Rollerderby med tryck i Östersund”
HUR VI TÄNKTE: Den konstnärliga inspirationen fann vi hos grafikern och professorn Keith Howard (1950 – 2015). Han var den förste konstnären som systematiskt experimenterade för att förändra de traditionella grafiska miljöerna med syror och kemikalier till moderna och mer miljövänliga arbetsplatser. 2008 gästade han Östersunds Kollektiva Grafikverkstad för en fem dagar lång workshop inom de nya metoderna.
Han experimenterade också friskt i sitt bildskapande, bland annat genom att låta en ångvält agera tryckpress för att kunna göra riktigt stora bilder. Det har också andra konstnärer gjort, som exempel har grafikverkstaden i Malmö genomfört ett liknande projekt med storbildsgrafik 2011.
När vi sökte stipendiet var vi helt säkra på att vi ville göra en performance, dvs allt skulle ske på plats och det skulle finnas publik. Tanken var att vi skulle samarbeta med kvinnorna i Östersunds rollerderbylag, Snowrollers, där vi hade kollat att det fanns ett intresse av att delta. Rollerderby är en ganska ung sport, med rötter i USA, som utövas i högt tempo med närkamper och ibland tuffa tag och den domineras av kvinnor. När de tävlar står två lag mot varandra på rullskridskor, varje lag består av fem personer, en jammer och resten blockers. Jammern ska försöka ta sig förbi motståndarnas blockers och ta poäng. I november 2018 skrev Snowrollers idrottshistoria genom att arrangera den allra första rollerderbymatchen i Jämtland.
Visuellt såg vi framför oss hur vi lagt ut infärgade tryckplåtar med papper över på en stor yta, utomhus eller inomhus, och där skulle kvinnorna åka. Avtrycken efter rullskridskorna skulle fastna på papperna. Föreställningen skulle ha publik och resultatet, de rullskridskotryckta verken, skulle hängas upp och visas i en utställning direkt på plats. Då hoppades vi att vi skulle kunna hyra antingen Excersishall Norr eller kanske skulle vi kunna vara utomhus, på Stortorget. Idéerna var många.
STIPENDIET: I mitten av oktober 2019 fick vi besked om att vi var en av fem grafikverkstäder som skulle få ta emot Ann-Margret Lindells stiftelses stipendium ”för utvecklandet av vad den konstgrafiska verkstaden kan vara och åstadkomma”. Vi fick 10 000 kr till vårt projekt.
Motiveringen löd: ”Årets stipendiater har genom sin verksamhet visat att en konstgrafisk verkstad kan vara mer än en konstnärsateljé, mer än en maskinpark. Den kan vara en skärningspunkt, en kunskapsbank för ett levande hantverk, ett rum där konstnärliga processer kan samverka och utvecklas, ett rum för interdisciplinära (tvärvetenskapliga) möten, samarbeten mellan upphovspersoner och uttolkare, mellan poeter och publicister, mellan människa och maskin, eller ett rum för konstnären i alla dessa roller.”
I januari deltog en företrädare för grafikverkstaden vid den högtidliga stipendieutdelningen i Stockholm.
Hemma i verkstaden brottades vi med den mer jordnära frågan: Vad är möjligt att göra för 10 000 kr?
VÅRVINTERN OCH VERKLIGHETEN: Vi tog kontakt med arbetsgruppen för Konstens vecka för att undersöka om en performance skulle kunna vara ett inslag i programmet, antingen vid invigningen den 26 september eller avslutningen en vecka senare. De var intresserade, men det skulle visa sig att Coronautbrottet kom emellan, publik performance och pandemi går inte ihop.
Det första svenska Covid 19-relaterade dödsfallet inträffade den 11 mars i Stockholm och samma dag meddelade världshälsoorganisationen WHO att det inte handlade om en epidemi utan en pandemi. Den 27 mars bestämde regeringen att det från och med två dagar senare var förbjudet med allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med mer än 50 personer.
Ingen hade en aning om hur pandemin skulle utvecklas och vilket Sverige vi skulle leva i ett halvår senare.
I skuggan av farsoten undrade vi om det enda möjliga var att lägga projektet i karantän.
Det ville vi naturligtvis inte, därför fick vi tänka om.
NYA BANOR: Redan i 8-årsåldern började Theo Rosén göra film. När vi får kontakt är han 19 år, ska ta studenten och har hunnit visa sina filmer både nationellt och internationellt. För honom handlar framtiden om film och när han får höra om vårt projekt blir han intresserad och tackar ja till att vara med. I stället för en performance med publik på plats är tanken att göra en film när kvinnorna i Snowrollers åker på de infärgade tryckplåtarna. Filmen blir en del av projektet och ska visas samtidigt med de tryckta verken.
Vi bestämmer plats och tid för ett försök, då har vi kommit fram till 1 juni.
I grafikverkstaden har vår planering gått vidare. Eftersom ingen har gjort något liknande uppstår många frågor som kräver svar: hur många och stora ska trycken vara, hur många plåtar, vilket papper, vilken färg, hur undviker vi kladd, hur handskas vi med de använda plåtarna? Vi experimenterar med papper, försöker föreställa oss vad som händer när människor åker över plastplåtar och papper, mäter ut hur de ska placeras på underlagspapperet och förbereder för det första verkliga försöket.
Vi har hittat en fin plats på en parkeringsficka på Frösön, dit Theo och tre kvinnor i Snowroller kommer: Anna Sol Hoflin, Fanny Engström och Anna Norlén. Eftersom det är coronatider får de inte ens under träning riskera fysisk närhet eller att hamna i närkamper, därför åker de fram och tillbaka, hoppar och stoppar.
Till slut kan vi lyfta papperna och titta på det allra första verket. Där syns tydliga avtryck av rullskridskorna, försöket har gått bra. Bara en sak störde, tejpen som höll täckpapperet lossnade från asfalten och Theo påpekade att när vi filmade på riktigt kunde vi inte göra som vi gjorde under försöket, dvs hjälpa till genom att stå på papperet. Det skulle inte se bra ut på film.
Men vi är så glada över att allt fungerat i övrigt. Vi packar ihop och åker tillbaks till verkstaden där vi testar att göra ett andra tryck med de använda plåtarna. Resultatet gör oss riktigt nöjda.
TRYCKDAGEN: Hela veckan har varit varm och solig och så ska det fortsätta enligt väderleksrapporten. Utom just den här dagen, den 17 juni, då väntas åskregn på eftermiddagen. Vi har bestämt att träffas och starta filmandet kl 15.00 och innan dess ska allt vara förberett. Förutom att köpa in tejp som fäster på asfalt kommer vi också ihåg att ta med oss kvastar för att kunna sopa bort grus från asfalten innan vi lägger dit papperna.
Det är också det första vi gör när vi kommer fram till parkeringsfickan på Frösön, sedan sätter vi upp bordet och börjar göra plåtarna färdiga och lägga ut skyddspapper, plåtar, tryckpapper och ytterligare ett lager skyddspapper. I horisonten börjar de mörka molnen närma sig. Theo är nöjd eftersom han helst vill att det ska vara mulet under filmningen, vi börjar bli lite nervösa, hinner vi innan regnet kommer?
Vi har planerat att lägga ut 16 meter underlag att åka på. Men vinden friskar i som en föranmälan om det stundande regnovädret och börjar ta tag i både plåtar och papper. Då tar vi ett snabbt beslut att det räcker med hälften, det gäller att komma igång så snabbt som möjligt.
Förutom de tre kvinnorna i Snowrollers som varit med under försöket ansluter också Lisa Plüschke. När papperna och plåtarna väl ligger på plats är det deras tur att agera och för Theo att snöra på sig sina inlines för att kunna filma med lite fart. Själva går vi iväg en bit bort för att inte vara med i bild. Där håller vi tummarna för att inte tejpen ska lossna eller regnet hinna fram. Det hjälper kanske.
Anna, Lisa och Fanny åker många gånger över papperna för att Theo ska kunna filma i olika vinklar och när han känner sig nöjd kan vi börja ta bort täckpapperna. Alla är tysta och koncentrerade när vi tar upp första bilden. Även den här gången är avtrycken tydliga och varierade, det har fungerat!
Vi packar ihop allt och återvänder till grafikverkstaden, där alla äter en gemensam middag (med coronaavstånd förstås). Då först kommer regnet. Vi hade varit både okunniga och nyfikna på sporten rollerderby när vi startade, men vi var med och tittade på lagets träning och där fick vi den förklarad för oss (det är otroligt mycket regler). Nu är det vår tur att visa runt och förklara vad som är möjligt att göra i en grafikverkstad. Den som vill får vara med och göra ett tryck medan Theo filmar.
EFTERARBETET: Under juli, augusti och en bit in i september fortsätter vi att arbeta med plåtarna och trycken i grafikverkstaden, sorterar och tittar, om och om igen. Vissa bilder är vi helt nöjda med, andra vill vi komplettera på olika sätt. Vi förstärker vissa partier på en del, gör serigrafitryck (silkscreen) på en del och collage på andra. En av sommardagarna kommer Theo ut och visar hur långt han kommit i redigeringen av filmen. Då först känns det som att vi faktiskt kommit en bra bit på väg. Kristina Wrang har ansökt om och fått beviljat ytterligare ekonomiska bidrag till projektet från kommun och region.
Titeln på projektet, IMPRESSIONS, föds efter hand. På svenska betyder Impressions intryck eller avtryck, och det speglar så bra vad det handlar om:
Att om vi lyckas samarbeta och överträda de oftast alltför skarpa gränserna mellan konst och idrott, mellan äldre och yngre så kan det både skapa nya intryck hos alla som är med och ge konkreta avtryck som kan visas upp för resten av världen. I stället för att låta våra olikheter skilja oss åt kan vi använda dem för att skapa något nytt tillsammans. Om vi är trygga tillsammans vågar vi också experimentera och göra fel, vi vågar skratta och får känna glädjen över att vara delaktig i något som är större än var och en av oss.
TVÅ UTSTÄLLNINGAR HITTILLS: Mellan den 26 september och 30 oktober 2020 visades IMPRESSIONS på galleri LUX, som drivs av Jämtlands läns konstförening, i centrala Östersund. Slutresultatet bestod av 23 svartvita grafiska verk, två korta filmer som visade hur vi gått tillväga och texten om hela projektet från början till slut. Sista veckan på utställningen visades också POST-IMPRESSIONS på en vägg i lokalen, där elever på Storsjögymnasiet inspirerats av utställningen och gjort egna bilder.
Mellan den 20 juli och 1 augusti i år visades IMPRESSIONS på Kulturjällen, Byhuset på Rödön. Det ligger i Krokoms kommun, några mil utanför Östersund.
Östersunds Kollektiva Grafikverkstad gm.
Gunnel Edvardsson, Ewa Carlsson och Åsa Jönsson
