Jag hade lite panik för att jag skulle landa i México city klockan 04 på morgonen! Det pratas så mycket om hur farligt det är!
Men mina farhågor besannades inte och jag blev med ens lugn av all vänlighet och leenden som mötte mig så tidigt på morgonen. Och jag var ej ensam.
Framme i Guanajuato några timmar senare blev jag välkomnad av Hugo Anaya som äger hotell ”Sol i själen” och grafikverkstaden Piramidal grafica. Guanojuato är en kolonial stad med backe upp och ned. Folk bor på bergens raviner och husen hänger ut. Upp till husen går man i trånga gränder, som kallas cajejones. Den ligger norr om Mexico city, uppe i bergen.
Hugo är en vänlig medelålders man som alla tar till sitt hjärta. Hans hotell har blivit en mötesplats för människor från hela världen. Man möts klockan 09 till frukost och alla presenteras, där öppnas dörrarna och samtalen är igång.
Sedan jag 2010 var i Morelia México som Artist in Recidense har jag längtat tillbaka till detta fantastiska folk, maten, solen och all konst som finns. När jag fick höra att Ron Pokrasso (USA) skulle ha en workshop i monotypi i Mexico skrev jag till honom och visade intresse, han i sin tur förmedlade kontakten med Hugo Anaya. Och det slutade med att jag blev inbjuden att få arbeta före och efter workshopen i Hugos verkstad som ett kulturutbyte. Det blev totalt en månad. Workshopen varade i sex dagar.
Verkstaden var stor och hade två djuptryckspressar och en litopress .
I verkstaden arbetade Hugo och Jim från Oregon i USA. Jim har bott och arbetat i Guanojuato i 20 år och är kompanjon med Hugo. Han arbetar mycket expressionellt med olika material som ger struktur och till det lägger han teckningen.
Hugo har många workshops och han undervisar i många olika tekniker. Han har arbetat som grafiker i närmare 40 år. Först i USA och sedan i Guanojuato.
Ibland arbetade Hugo och jag, ibland var jag ensam och andra gånger var vi flera.
Vi provade att göra bakgrunder på plastskivor där motivet först tecknades upp. Färg lades på och sen gjorde man olika mönster med gladplast. Genom att dra bort sakta eller fort. Färglager på färglager. Vi gjorde flera monotypier, chinecollé, collage och fotopolymer.
Vi arbetade också med torrnål som sedan målades med akrylfärg och sedan trycktes igen med mer svärta. Och litografi på plastfotofilm.
Collografi var de inte bekanta med så det visade jag.
Det var dagar av givande och tagande.
Hela tiden arbetade vi med vattenbaserad färg och fick fantastiska resultat .
fotopolymer gjorde vi helt manuellt med hjälp av solen. Apparaten bestod av en tjock glasskiva, en träskiva med filt över och 4 klänypor. Sen la vi i raster på fotopolymerplåten och gick ut i solen och belyste, in för att byta mot motivet och ut i solen igen. Efter det spolades plåten av med kallt vatten och klapptorkades i en telefonkatalog. Till slut efterbelystes det hela i solen igen. Resultaten blev hur bra som helst. Tänk vad mycket det går att göra utan en massa fin utrustning.
Utanför verkstaden låg en inomhusträdgård och där satt vi under gröna växter och åt lunch ibland.
I januari är det inte särskilt varmt uppe i bergen så jag frös speciellt inne i verkstaden. Det blev många lager av kläder och till att röra på sig hela tiden.
På kvällarna var det samling för alla som ville på hotellet mellan 18-20. Då sammanfattade man dagen och drack Margarita som hotellet bjöd på. Efter det gick vi ofta ut och åt middag i olika konstellationer. Maten är en upplevelse i México. Den är stark och smakrik och jag är väldigt förtjust i den.
En sak som förvånade mig mycket var att det finns otroligt många amerikanare och kanadensare i México. Kanske inga Trumpanhängare?
Mexikanarna har någon slags förtjusning av döden och många konstverk handlar om döden och döskalle och skelett är ett stort tema. Jag frågade en gallerist om just det och hon sa att de har en viktig tradition runt döden och firar alla helgons dag stort.
Fia Kvissberg
