När jag först blev inbjuden att prata på AEPM:s konferens i Estland, på temat ”The Arts of Survival”, tänkte jag: Hur kan de veta att vi just nu arbetar hårt för vår överlevnad i Grafikverkstan Godsmagasinet i Uttersberg? Men det var givetvis inte därför jag blev inbjuden, utan snarare som en representant för en konstnärsverkstad som arbetar mycket med handsättning och boktryck.
Sättmaskin
En internationell konferens
AEPM, Association of European Print Museums, startade som en intresseorganisation för tryckerimuseer med medlemmar från Europas alla länder, men de har även öppnat upp för konstnärsverkstäder att ansluta sig. Det tycktes råda en koncensus när det gäller vikten av att hålla museernas utrustning vid liv, genom att använda den! Och det är här vi konstnärer kan komma in i bilden. Utöver Grafikverkstan Godsmagasinet är det nog bara GRAMUS, Sveriges Grafiska Museers Samarbetsråd, som är medlemmar ifrån Sverige.
Bokinstallation
De grafiska museernas verksamhet kretsar mycket kring boktryckets historia, vilket framgick tydligt av konferensens program, även om andra trycktekniker också kan finnas representerade. Vad som också framgick med största tydlighet var kopplingen mellan tryckeribranschens historia och vår politiska historia, kopplat till yttrandefrihet och demokratiutveckling – inte minst i Baltikum, men också i östra Europa. Därav konferensens tunga tema, The Arts of Survival. Men detta är också temat för många andra aktiviteter runt om i hela Tartu, med anledning av att det är en av tre utnämnda Kulturhuvudstäder i Europa, 2024.
Typa – ett konstcenter för grafik och papper
Värd för konferensen var Typa i Tartu, Estlands till storleken andra stad, nära ryska gränsen. Typa är i högsta grad en föregångare, när det gäller att utveckla en verksamhet som bygger på en kombination av museum och fungerande verkstad för konstnärer – det är mer än ett levande museum!
Utöver det stora antalet tryckpressar med olika funktioner och av olika ålder har de en liten avdelning för bokbinderi och en annan för papperstillverkning. Men inte minst har de en välfungerande avdelning med sättmaskiner och en monotypemaskin, som gjuter och sätter nya blytyper maskinellt. De har också ett galleri med regelbunden utställningsverksamhet och förutom ett residenceprogram för konstnärer har de också volontärer som kommer dit för att arbeta. Under maj månad hade de två amerikaner som volontärer, en grafisk formgivare och en konstnär, som arbetade med deltagarbaserade projekt.
Antikvariatet Fahrenheit 451
En verksamhet som gjorde starkt intryck på mig, är att de också driver en antikvariatsbokhandel under namnet ”Farenheit 451”. De berättade att de får enormt stora mängder böcker till skänks. Vissa levererar de till ett pappersbruk som återvinner materialet, andra har de använt till att bygga upp bokinstallationer som inredning på en restaurang i närheten, men de gör också ett urval av böcker som finns till försäljning på antikvariatet. De förklarade den stora tillgången på skänkta böcker med att det under Sovjettiden producerades sjukt stora upplagor av ofta medelmåttig litteratur, eftersom staten hade som målsättning att hålla tryckerierna i arbete – samtidigt som strikt censur rådde. En konsekvens av diktaturens begränsningar av yttrande- och tryckfrihet som jag aldrig tänkt på – att de vadar i böcker utan litterärt värde.
Monotype
Kulturlivet som drivande kraft
Huset där Typa är inhyst är en gammal industribyggnad, som ligger i en del av Tartu som för bara några år sedan var väldigt nedgånget och förfallet. Gamla industribyggnader och bostadshus i olika grad av förfall präglar fortfarande stadsdelen, men med den skillnaden att nya verksamheter har flyttat in, inte minst kulturverksamheter av olika slag, pubar och restauranger. Men omvandlingen av området tycks inte gå alltför fort och renoveringsarbetena som görs är varsamma och stilfulla. Det som kändes hoppingivande var just medvetenheten om kulturlivets roll och betydelse i samband med omdaningen av stadsdelen.
Industriområdet Tartu
Industriområdet Tartu
Konferensens tema
Atmosfären under hela konferensen var väldigt välkomnande och varm. De olika inslagen hade väldigt olika karaktär, allt ifrån en föreläsning om formgivningen av propagandan i Rumänien 1948-89 då muren föll, till en föreläsning om ett underground-tryckeri, som var verksamt under Sovjettiden i nuvarande Litauen, men nu omvandlats till ett museum.
Att ta del av de norska representanternas inslag var intressant. Pressemuseet Fjeld-Ljom i Röros har genomfört ett utbildningsprojekt, medfinansierat av EU genom European Heritage Days Stories, med deltagare från flera europeiska länder. De har också haft verkstadskurser på museet för studenter från Konsthögskolan i Oslo, KHiO. Ett annat spännande projekt är Kunstprenteverket, som grundades som ett privat tryckerimuseum 2013, men som nu har vuxit och därför planerar en flytt till större och mer ändamålsenliga lokaler i Ølen, sydvästra Norge. Precis som Typa har de tydliga ambitioner att kombinera museirollen med en verksamhet som riktar sig till professionella konstnärer. Att Tryckerimuseet i Stavanger, IDDIS, nyligen anställt en konstnär som tryckare – nämligen Imi Maufe, som vi i GG haft många samarbeten med genom Codex Polaris – är också ett tydligt tecken på en liknande ambition.
Katten Ruby i Typaverkstaden
Själv bidrog jag till konferensen genom att försöka beskriva vad som lett mig in på att arbeta med handsättning och boktryck som bildkonstnär; vad som fascinerar mig och motiverar mig att fortsätta utforska teknikens möjligheter. Men jag försökte också närma mig frågan vad som gör boktryck och andra analoga trycktekniker relevanta inom samtida konst. Inte för att jag vet om jag lyckades, men det var värt ett försök i alla fall. Självklart berättade jag också om våra överlevnadsplaner för GG i Uttersberg. Titeln på mitt framförande var ”How dreams relate to reality – the unexpected and unpredictable as the main guidelines”. Efteråt kom en av deltagarna fram till mig och tackade; han sa: – Your presentation was very emotional….Det gjorde mig förvånad.
Universial rapid
Typa Tryckverkstaden
Det är intressant att möta så många människor med ett brinnande intresse för boktryck, men utifrån helt andra synvinklar och med andra referensramar. Att vi ibland pratar förbi varandra är nog oundvikligt, men det kan också vara en källa till nya insikter.
Den känsla jag tog med mig hem ifrån Tartu var att fler samarbeten och utbyten mellan museivärlden och våra grafikverkstäder i Sverige definitivt skulle kunna vara väldigt givande.
2024-06-21 Lina Nordenström
