En konstnär måste ha ett särskilt ansvar. Han måste stå till svars inför innehållet i sina verk och det arbetet ska spegla en djup, varaktig oro för mänskligheten.
Uttalandet gjorde Charles White året innan han dog 1978. Då hade han under 40 års tid gjort arbeten med detta ”särskilda ansvar”. Hans åtagande att skapa starka bilder av afroamerikaner, bilder som skildrar värdighet, var orubbligt.
Charles White föddes 1918 i Chicago. Flyttade senare till New York och tillbringade sina sista år i Los Angeles. I var och en av dessa städer blev han en nyckelfigur i en vibrerande samling av konstnärer, författare och aktivister som delade engagemanget för afroamerikaners umbäranden och förtryckta människor överallt, fattigdom, arbetares rättigheter och social rättvisa. De delade också hängivenheten för att skapa konst som tydliggjorde dessa orättvisor. White var övertygad om att konsten var ett vapen för att slåss mot orättvisor och han förstod grafikens potential för att sprida idéer och bilder. Detta hade han lärt sig på WPA och den revolutionära verkstaden Taller de Gráfica Popular i Mexico City på 40-talet. Whites exceptionella hantverksskicklighet som tecknare, grafiker och målare och hans friska experimenterande mellan dessa medier gjorde att hans bilder fick ett enormt genomslag.
Under många år verkade Charles White som en inspirerande lärare under devisen att konsten måste vara en integrerad del av kampen. ”Den kan inte bara spegla vad som händer utan måste också förenas med det”. En av hans studenter, Kerry James Marshall, sa ”Med Charles White som lärare visste jag alltid att jag ville göra verk som som handlade om någonting: historia, kultur, politik, sociala frågor… Det var bara frågan om att behärska tekniken för att nå dit.”
Under ett års tid har en omfattande retrospektiv utställning turnerat i USA och visats i samtliga städer som Charles White verkat i.
