Besökte Oslo i slutet av januari i samband med lanseringen av boken ”Printmaking in the Expanding Field”, som hölls på Konsthögskolan i samband med forskningsveckan där. Det pågår också några utställningar på skolan.
En av grafikeleverna, Danielle Tschudi, har experimenterat med lackmuspapper som hon tog med sig på en resa till Bali och noga dokumenterade alltifrån armsvett till templets heliga vatten. Lackmuspappret hade hon själv tillverkat genom att koka och destillera rödkål som är en naturlig pH indikator. Sedan lades akvarellpapper i det kalla vattnet i 90 minuter innan de togs upp och torkades. Beroende på om papperet sedan utsätts för en basisk eller sur vätska blir det gula eller gröna toner respektive röda och rosa.
Passade samtidigt på att göra en liten gallerirunda på stan som började på Norske Grafikere. Där dominerade Krausekollektivet lokalen med utställningen Frekvens (vol. 2). Det var som att kliva in i en skivbutik för sisådär 40 år sedan. Lokalen är fylld med skivbackar innehållande övervägande grafiska blad men också collage och teckningar.
Krausekollektivet består av fyra unga konstnärer som antingen varit eller är elever på Konsthögskolan i Oslo; Maurius Charles Johnsen, Thomas Iversen, Eirik Mikkelborg och Franco Cortez. Till den här utställningen, som är gjord i samarbete med Jan Skomakerstuen, har man bjudit in 85 konstnärer som tillsammans har producerat över 1000 verk som ryms i ett vinylfodral. En av grundtankarna bakom utställningen är att konsten skall vara mer lättillgänglig och komma närmare betraktaren. Allt är mycket genomtänkt in i minsta detalj och har du fastnat för någon bild är det bara att ta den och gå till disken och betala. Priserna är mycket humana och du får ditt skivfodral med bild i en plastpåse som även den är formgiven.
Nästa anhalt är Galleri Kunstverket som visar Julie Ebbing (f. 1985), vinnare av Kjell Nupen Memorial Grant 2017. Stipendiet delas ut vartannat år sedan 2015 till en ung nordisk konstnär som studerar konst eller precis har avslutat sina konststudier och i huvudsak arbetar med grafik. Ebbing arbetar framför allt med teckning men även med måleri, textil, objekt, installation, grafik, och då särskilt träsnitt. Hennes utställning har fått namnet ”Det mörker som finns bakom slutna ögon” och hon tar konsthistorien in i sitt konstnärsskap som både innehåller politiska och sociala kommentarer.
Till sist blir det ett besök på närliggande Tegnerforbundet. Där ställer Daniel Lynau ut i det främre rummet medans Simon Nicholas håller till i det bakre. Två så olika tecknare har jag nog aldrig sett på en och samma gång. Lynaus abstrakta och fria teckningar fullkomligt kastar sig över gallerirummets väggar, tak och golv. Nicholas många teckningar av ateljén är däremot är ytterst lågmälda eftersom de är tecknade med en hård blyertspenna.
