Råkade nu i november läsa Grafiknytt nr 2/2017 där Grafiska Sällskapets styrelse meddelar medlemmarna hur de bör se på utskrifter. Policydokumentet är blygsamt publicerat under rubriken “Notiser”, men är ovanligt tydligt och öppnar för debatt om vad grafik egentligen är. Det är något jag inte sett mycket av från Sällskapet, trots att grafik är föreningens kärna och jag läst de flesta Grafiknytt under många år. Jag, och den grafikerförening jag är ordförande i, räknar utskrifter som kopior, inte som grafik, och vill se en ändring i sällskapets riksnormerande inställning.

Styrelsens policy i sammandrag ur notisen: Grafik måste vara originalbilder, inte reproduktioner. Sällskapet tolererar inte att ett färdigt verk (t ex en målning) kopieras och lanseras som grafik. Utskrifter ska ses som en konstgrafisk teknik bland alla andra. Styrelsen rekommenderar samlingsbegreppet “kvalitetsutskrifter” för utskrifter i grafiska sällskapets hantering. Konstnären väljer teknik och avgör själv vad det är. Vill denne signera, visa och sälja verket som grafik så är det upp till den enskilde konstnären.

Och så här resonerar jag. Att reproduktioner inte ska få kallas grafik, det är nog nästan alla konstnärer överens om. Också sällskapets styrelse ser det som oseriöst och oacceptabelt. Finns bilden redan och den tryckta bilden är en kopia av den så accepterar de inte trycket som grafik. Bra! Men med det sagt måste vi också döma ut utskrifter.

Det går inte att undvika reproduktion vid utskrift. När konstnären trycker på Print finns redan ett färdigt verk att se på datorns skärm eller kamerans display. Ett digitalt verk. Varje utskrift av detta visuellt färdiga verk är en kopia. En reproduktion.

Samma drivkraft som får målare att kopiera sina verk får digitala konstnärer att kopiera sina. Det ger möjlighet att visa och sälja samma bild fler gånger, på fler ställen. Det är oseriöst i båda fallen.

Det oseriösa är inte att sälja reproduktioner. Det är okej. Reproduktioner kan vara kanonfina. Det oseriösa är att sälja reproduktioner som original.

Den som gör originalgrafik arbetar med matrisen (tryckplattan, mallen). När den är skapad så finns ännu inget färdigt verk. Först när avtrycket gjorts kan man se verket. Det är därför avtrycket kan definieras som ett original. Inte heller andra eller tredje avtrycket kopierar något, även de är original.

“Kvalitetsutskrift” låter ju väldigt fint. När vi talar om grafik annars, t ex etsningar, behöver vi ju inte säga “kvalitetsetsning”. Det vore löjligt! Den kan vara illa utförd, vara tryckt med oljig smuts på ett dasspapper, och ändå tveklöst vara grafik. En etsning är alltid en etsning. Likaså är en utskrift en utskrift. Ingen särskild “kvalitet” kan göra att VISSA utskrifter är grafik. Antingen kan varje utskrift vara grafik – eller ingen.

Kan alla vara det så innebär det bl a att varje fotokopia är grafik. Om fotografen så önskar och hävdar det. Alla fotokopior är ju numera som regel utskrifter. För att inte tala om alla utskrivna dokument i varje hem och arbetsplats, samt bergen av kommersiella trycksaker i digitaltryck. Allt detta kan i så fall sägas vara grafik, om någon vill det.

En annan sak är att utskrifter har mycket lite av tryckets karaktär. Det enda gemensamma är upplagemöjligheten. De konstgrafiska tryckmetoderna bygger ju annars på att färg trycks mot ett papper eller annan yta. Men det gäller inte utskrifter. De bläckstråleskrivare som vanligen används sprejmålar färgen. De är målerimaskiner, inte tryckpressar. Verken är rimligen målningar, inte tryck.

Konstgrafik syftar inte till att göra upplagor, det är inte det viktigaste. Det handlar främst om att utvinna särskilda uttryck ur det speciella materialet och metoden. Som i måleri och teckning. Enklast vore ju annars att använda en kopieringsapparat. Göra en bild, trycka på en knapp och utan besvär få önskad upplaga utprintad. Som med dator/skrivare.

Jag kände en gång en konstnär som trodde att det var ok att göra grafik med en kopieringsapparat. Hon ville låna den som fanns på min arbetsplats på 1980-talet och göra en upplaga av en teckning. Vi skrattade glatt, vi andra som visste bättre, och fick henne att avstå. Om hon levt än och kunnat ta del av Grafiska sällskapets riksnormerande policy så skulle hon nog nöjt konstatera att det ändå var hon som bäst förstått vad grafik är.

Tage Pettersson,
ordförande i Örebro läns grafikgrupp