Skarpa kamerablixtar gnistrar hela tiden över genomfartslederna. ”Vi är hela tiden övervakade. Ingen rånar en bank i Shanghai, man skulle åka fast på 10 minuter, bokstavligen. Vi är ständigt övervakade.” Samtidigt susar elektriska scootrar inte bara på färdbanan, utan litet hur som helst på trottoarer, mot rödljus och mot trafikriktningen. ”Vi bryr oss inte så mycket om regler här”. Dessa paradoxala yttranden kommer båda från Waverly Liu, oberoende curator i Shanghai och södra Kina och min guide till stan.
Med stöd av den allmänna förträngningen av hur växthusgaser och flygning driver på klimatförändringen besökte jag Shanghai en vecka i juni.
Jag hade i uppdrag från Grafik i Väst att sondera möjligheter till ett utbyte mellan svenska och kinesiska grafiker, med Västsverige respektive Shanghai som fokusområden. Utbytesprojektet går under arbetsnamnet The Next Century. Mina guider i 30-miljonersstaden var Waverly Liu, Gao Jie och Arys Shen som alla besökte Sverige i våras och då höll föredrag på Grafiska Sällskapet såväl som på Grafik i Väst.
Gao Jie och Arys Shen driver ett galleri i Shanghai, The Space. Galleriets centrala halva är ett café, en mötesplats där man kan få frukost eller sitta med sin dator och surfa. Gästerna var unga. Waverly påpekade att det ofta är svårt att se vilken ålder en kines har, många ser unga ut länge.
Idén att kombinera konst, förtäring och vardagsrum i en och samma, men uppdelade, lokal känns bra. Vid mitt besök visade The Space något så exotiskt som 47 västsvenska grafiker i utställningen 47. Bilderna väckte ett påtagligt intresse och försäljningen var god trots att den unga publiken med många studerande inte har så mycket pengar. Jag visade bilder och berättade för ett tretiotal besökare om de västsvenska grafikverkstäderna och om den gemytliga samarbetsform som vanligtvis råder där. Sen ville många prata om grafik och om möjligheten att besöka Sverige för att arbeta en period i någon av våra ideellt drivna grafikverkstäder.
Jie och Arys presenterade en intressant idé, att ställa ut i en viss möbelbutik, MUMO Furniture. Jag var skeptisk, hade i tankarna IKEAs försök för några år sen att sälja möbler genom att utnyttja skyddade bilder av Matisse. Våra galleristers kontakt visade sig emellertid ha stora utrymmen reserverade för konst i en synnerligen sober och elegant butik med vackra, unika möbler i betong och mörkt trä. Det är inte så roligt när kommersiellt enträgna aktörer försöker sälja sina möbler med hjälp av konst, men det blir mycket bättre när man säljer konst med hjälp av möbler. Ett mer jämlikt samarbete i vilket respekten för konsten upprätthålls gör arrangemanget intressant. Kan man kombinera kafé och galleri kan man också kombinera möbelbutik och galleri. Det är nödvändigt för grafiken att hitta nya grupper av köpare.
Genom Waverlys förmedling fick jag besöka Hammer Chen’s ateljé, Wait and Roll, just när ett print party pågick. Tjugo eller trettio unga konstnärer kom och gick under eftermiddagen och kvällen, åt, drack, pratade och skojade, spelade pingpong (inte bordtennis) och tryckte silkscreen. Vi besökte också Press Matter, ett annat silkscreentryckeri som samarbetar med konstnärer.
Screen verkar vara den mest gångbara trycktekniken.
Det lär vara svårt att hitta fri, experimentell konst utanför universiteten. Konsten är kommersiell, vad jag kunde se är allt säljbart. Det betyder inte att den nödvändigtvis lider av kommersiell utslätning, tvärtom är den ofta intellektuellt, emotionellt och tekniskt välgjord. Det är intressant, och svensk konst är intressant i de kinesiska vännernas och deras kunders ögon.
Jag gillade arkitekturen i The Long Museum med dess stora, höga salar i vacker, grå betong. Museibyggnaden var integrerad med rester av industrilokaler i anslutning till Huangpu, ”the Mother River of Shanghai”, en livsnerv . Huvudnummer vid tiden för mitt besök var en samlingsutställning med olika exempel på den senaste femtio årens kinesiska konst, mest måleri. Intrycken av västerländsk konst är påtagliga, men skickligt och intelligent bearbetade.
Under kulturrevolutionen stängdes konstskolor, konsttidskrifter och större utställningar upphörde och konst förstördes. Jag tyckte mig märka en klar fascination hos mina kinesiska vänner inte bara för halvgamla konstföremål utan för snart sagt all levande tradition, typ fotoalbum och arvegods. Jag tror de upplever en saknad i det brutna flödet.
Målet för min resa var också UNFOLD Shanghai Art Book Fair, där vår agent Wavely lanserade svensk bokkonst. Det gjorde hon bland hundratals konstnärer från hela världen i en stor och trång lokal i konst- och kulturkvarteren M50, ett f.d. textildistrikt. Mässan var en succé, publiken strömmade till i tusental under de tre dagarna den pågick. Den släpptes in i omgångar, en hundra- eller tvåhundrameterskö ringlade över gården, ut på gatan i regnväder. De allra flesta var mellan tretton och trettifem, och de var uppenbart fascinerade av de handgjorda, individuella uttrycken i böckerna. Jag tänkte åter på vad kulturevolutionen rensat bort från denna trendiga generations historia, på vad de INTE ärvt av sina mor- och farföräldrar. De flesta jag mötte hade skaffat sig fräcka, internationella namn som de använde i istället för sina kinesiska – Hammer, Cyane, Judy etc. Förresten gjorde jag ett misstag som skaffade visitkort inför resan; ”We don’t use businesscards any longer but I’d be glad to scan your QR-code”. Kontakter upprätthålls via mobilen. /Björn Therkelson
