Fyra av oss fem svenska grafiker som utvalts till att delta, på den jurybedömda Tokyo International Mini Print Triennal 2018, åkte till öppningen den 3 november, här syns professor Masaaki Oya, Gunilla Lindberg, Barbro Christoffersson, Catharina Johansson Berg och Ingela Svensson. Ann-Kristin Källström hade förhinder. Grafik från 81 länder och totalt 324 verk visades.
The Expansion of Expressions in Today´s Printmaking.
Två förespråkare, en för den traditionella grafiken och en för den nyare digitala.
Vi fick ta del av professorn Reiko Hidakas personliga uppfattning om hur viktigt den traditionella grafiken är, hon arbetade med torrnål som har sitt ursprung från traditionell japansk teckning.
Hon tyckte att det var viktigt med det fysiska och kraftfulla i att arbeta direkt på plåt. Hennes grafik hade utvecklats från hennes måleri där hon låter den hårda penseln gå. Redan som barn hade hon med sina ätpinnar fått in känslan för att rista. De olika texturerna och marginalerna på papper var viktiga för henne. De japanska materialen var familjära för henne. Hon tyckte att de digitala bilderna var platta och såg lika ut!
Den andra professorn, Naruki Oshima, utbildade i digital grafik och menade att bilder överförda på t ex plåt eller annat plant material var tvådimensionell. Med ett fotografi som överförs händer det något i varje lager. Han menade att det är samma processer och att strukturer och underlag har betydelse för olika möjligheter och uttryck. Han nämnde Andy Warhol som använde canvas för sina bilder. Den digitala grafiken ökar och det händer nya experiment och en utveckling hela tiden. Alla har datorer idag och vi ser mycket bilder i samhället som samverkar med den digitala grafik. En del stöttar digitala bilder andra inte. Det var första året som man tog in digital bilder till Tokyo International Mini Print Triennal 2018.
Gedigen invignings-och prisceremoni
Det blev många möten med professorer och grafiker, dock är japanernas engelska inte så bra, men med tolk gick det bra! Förutom oss var det utländska gäster från Canada, Serbien, Grekland, Taiwan och Sydkorea.
En gedigen prisceremoni med många tal av professorer. Ingela Svensson från Eskiltuna erhöll ett Museum Award.
Tolkhjälp vid mötet med ordföranden för Japan Print Association, Teruo Isomi blev ett bra samtal. Jag hade med material om Grafiska Sällskapet och Grafik i Väst och vi utbytte information, erfarenheter och framtida utbyten. De har en föryngring bland medlemmar och jag mötte Okada Ikumi på univeritetet som arbetade inför en utställning med träsnitt med vattenbaserad färg.
De mest populära teknikerna inom grafik är träsnitt och mezzotint på Tama Art University, vilket man kunde se på den Japanska avdelningen av utställningen.
Efter symposiet, ceremonier och mingel bjöds vi på en festmåltid.
Tama Art University
Dagen innan öppningsceremonin fick vi möjlighet att besöka Tama Art University, sex mil utanför Tokyo. Universitetet är privat. Där tog professorn i djuptryck Masaaki Oya emot oss och gjorde en omfattande och intressant visning för oss och serbiska deltagare.
Universitetet är det näst största i Japan och grundades 1935. Det har Masterutbildning på fem år och12 avdelningar för konstutbildning; Måleri, Skulptur, Grafik, Keramik, Metall och Glas, Grafisk Design, Textil Design, Miljöbetingad Design, Information Design, Forskning, Integrerad Produktdesign, Scenografisk Design, Drama och Dans. Universitetet har 4000 elever och 400 utbyteselever från samarbeten med utländska Konsthögskolor från hela världen, bl a HDK i Göteborg och Konsthögskolan i Malmö.
Grafik
Mezzotint och träsnitt är de mest populära teknikerna.
Här hade man flera mekaniska maskiner för mezzotint att bearbeta plåten på istället för med hand med en rocker. Professorn hade egna verktyg.
Träsnitt görs på ca 5 mm plywood, lätt att skära i och båda sidorna används. Träsnitten färgas in med vattenbaserad färg, gouach, med specialpenslar, vilket är tradition i Japan och ger en tunn och lätt bild.
Till djuptrycksavdelningen gjorde man sin egen tryckfärg och akvatinter gjordes med harts.
Etsrummet var separat i ett luftigt uterum.
Litografi gjordes på plåt och med tekniken Mokolito, som vi läst om tidigare i GrafikNytt, där Mohdir Ahmed introducerat tekniken här hemma.
Elevutställningar och kulturfestival
Många elever går på grafikavdelningen och en del hade grafik till försäljning. De ”motades” fram av professorn att tala om sina verk. Vi fick också se en hel del måleri från Mastereleverna.
Konst på Mori Art Museum
Mori Art museum är ett privat museum, byggnaden har 52 våningar och ligger i ett stort nybyggt kulturområde med ett köpcenter, och med en skulpturpark. Japan filmfestival pågick när vi var där och utställningen Catastrophe and Power of Art, där katastofer som jordbävningar och flyktingar var huvudteman och vad konsten kan bidra med. Många kända konstnärer deltog.
Ai Weiwei, Odyssey.Verket tar upp flyktingfrågan och erinrar om antikt grekiskt krukmakeri, det avbildar hur människor flydde från krig och fattigdom.
Yoko Ono, Add Color Painting (Refugee Boat), tidigare presenterad 1961 ”Add color painting”, här tar upp flyktingkrisen, där publiken deltar med att skriva sina önskningar om fred.
Hirakawa Kota, Black color timer. Porträtt av arbetare anställda på plats efter olyckan med kärnkraftverket vid Fukushima Daiichi.
Huang Hai-Hsin, Thanksgiving. En ung ny stjärna på konsthimlen, utbildad i New York.
Tempel och rävar
Mellan alla skyskrapor fanns gamla tempel bevarade överallt. Den Buddistiska falangen Nichiren-shu är den största religionen i dag i Japan. Man mötte alltid människor vid enkla altare utomhus vid templen.
Efter en del möda hittade vi Myogon-ji, ett tempel i Toyokawa City i Tokyo, med många mindre altare utomhus. Här finns många heliga beskyddare av Buddismen den här är tolerant och i form av en vit räv, som har ”öra för ris” och kallas Taoyokawa Inaris, och har funnits här sedan 700 år. Sedan dess har räven varit tillbedd av människor i alla skeenden i livet.
Här kan man också be om kärlekslycka.
